YlvaEliasson

idag har jag alltså varit ute och letat efter det mest underbara man kan äta i säkert två timmar. Jag har gått och gått, letat och letat och frågat och frågat. Efter besök i tre olika affärer och massa konstiga blickar som om man var en aning annorlunda hade jag äntligen fått tag i alla varor jag behövde för.. ja just det.. surströmming!

Varför vet ingen vad ljusungnsbröd är? De tittar frågade på mej och skickar mej antingen vidare eller rycker på axlarna och frågar vad det är. Och hur ska mn förklara? "ähm, de man lägger strömmingen på" haha. Nä men ett tunt vitt hårt bröd, det gjorde så de flesta iallafall förstod vad jag menade. Men sedan skulle de ju ha det hemma på affärn med, vilket inte var så vanligt.

Nästa viktiga ingrediens som jg stötte på problem med (vilket jag egentligen klarar mig utan men inte mina bröder) var bordsdrickan. Det dricks tydligen inte här? Killen jag frågade försökte få mig att köpa vanligt jäkla bordsvatten. Bordsvatten! Hallå!? Så jag försökte förklara igen att det var ungefär som julmust eller cola, och han tittar frågande på mig och räcker ytterliggare en gång fram en flaska mot mi "Bordsvatten?" .. Jisses... Det fick bli cola istället alltså.



Den tredje saken som var svår att få tag i var ju, ja själva huvudingrediensen, surströmmingen. Men visste iallafall folk vad det var för något, så det var skönt att slippa förklara. Fast de klart, i kön till kassan fick jag lite underliga blickar mot min lilla korg fylld av endast en burk surströmming. Men jag höll huvudet högt och la stolt upp min burk på bandet, för trots allt så är de ju er, ja Ni människor, som inte förstår er på surströmming som man borde tycka lite synd om.

Nu kokar potatisen för fullt och jag ska duka upp på bordet härute. Hoppas mina grannar inte tycker illa om mej alltför länge för det här.

Ha en underbar sommarkväll nu!