Ett litet avbrott i min annars lyckliga vardag.
Jag har alltid tidigare trott på det här att man ska visa vad man känner och inte stänga in sina känslor. Så har jag alltid levt. Är jag glad visar jag det väldigt tydligt, liksom om jag är ledsen så märker man också det väldigt lätt. Jag har aldrig fösökt skjuta undan mina känslor. Jag har vänner som både är som jag, visar sina känslor väldigt öppet, men även de som håller dem mer för sig själva och försöker gömma undan och inte tänka på det jobbiga.
Jag har alltid mått bra över att jag kunnat visa vad jag känner och försökt vara ärlig mot de i min omgivning. Visst vet jag att folk kan tycka det är jobbigt om man börjar gråta eller så så snart man är ledsen.. men de är ju liksom så det fungerar. Det skulle vara svårt för mej att bara visa när jag är glad men sedan måsta dölja mina känslor när jag är nedstämd.
Men nu har det faktiskt hänt att jag börjat tveka på allt det här. Ibland kanske det är bättre att skjuta undan sina känslor för att de är för jobbiga att gå och tänka på. Om man bara blir ledsen på en tanke som man ändå inte kan ändra på, varför ska man då gå och fundera över det? Speciellt om det handlar om vad någon annan tycker och tänker? Om en person anser att en sak borde vara på ett visst sätt och som verkligen inte stämmer överens med hur du värderar den tanken, om resultatet av den värderingen sårar dig så otroligt mycket. Vad ska man göra då? Ska du då gå omkring och fundera på hur den här personen kan tänka på det sättet och vara väldigt ledsen över det? Då kanske de ändå kan vara lättare att bara försöka radera alla tankar kring just den här situationen och gå vidare. Alltså helt enkelt låta det vara som det är och inte försöka tänka på det...
Det kanske alltså finns lägen då det är bättre att bara försöka glömma? Om det ändå inte går att lösa eller förstå. Det blir för jobbigt annars. Det kanske sårar en för mycket för att man ska orka tänka på det.
Jag har alltid mått bra över att jag kunnat visa vad jag känner och försökt vara ärlig mot de i min omgivning. Visst vet jag att folk kan tycka det är jobbigt om man börjar gråta eller så så snart man är ledsen.. men de är ju liksom så det fungerar. Det skulle vara svårt för mej att bara visa när jag är glad men sedan måsta dölja mina känslor när jag är nedstämd.
Men nu har det faktiskt hänt att jag börjat tveka på allt det här. Ibland kanske det är bättre att skjuta undan sina känslor för att de är för jobbiga att gå och tänka på. Om man bara blir ledsen på en tanke som man ändå inte kan ändra på, varför ska man då gå och fundera över det? Speciellt om det handlar om vad någon annan tycker och tänker? Om en person anser att en sak borde vara på ett visst sätt och som verkligen inte stämmer överens med hur du värderar den tanken, om resultatet av den värderingen sårar dig så otroligt mycket. Vad ska man göra då? Ska du då gå omkring och fundera på hur den här personen kan tänka på det sättet och vara väldigt ledsen över det? Då kanske de ändå kan vara lättare att bara försöka radera alla tankar kring just den här situationen och gå vidare. Alltså helt enkelt låta det vara som det är och inte försöka tänka på det...
Det kanske alltså finns lägen då det är bättre att bara försöka glömma? Om det ändå inte går att lösa eller förstå. Det blir för jobbigt annars. Det kanske sårar en för mycket för att man ska orka tänka på det.
Kommentarer
Postat av: Dangen
Ibland brukar människor stänga av känslor för att man inte orkar ta tag i det, av rädsla, skräck eller för att man tror att man inte har tid.. Oftast kan människor inte känna för mycket sorg och det blir att man blir "immun" vid vissa saker,, tror jag,, jag vet inte.. men.. ja med immun menar jag väl likgiltig till vissa saker,, för att man har slutat bry sig för att det har sårat en för mkt.
Vi får ta och diskutera detta någon dag.. .haha
Pusss
Trackback
