Love Actually

Det allra finaste i filmen är trots allt kärleken som Mark känner för Juliet. Tänk att vara hemligt kär i sin bästa kompis fru och inte kunna få visa sina känslor. Jag förstår inte hur han klarar av att hålla de inom sig. Men oo vad avundsjuk jag är på Juliet som har en kille som älskar henne så mycket som han gör, även om det är i hemlighet. Att någon ska älska en så mycket som är nog en dröm för alla.
På julafton då han står där utanför hennes dör med plakaten med orden som "för mig är du perfekt" och när hon rusar efter honom och ger honom en kyss. Gud jag kan aldrig stoppa tårarna i det ögonblicket. Men sen är det så sorgligt, han kommer aldrig någonsin att få vara tillsammans med henne, den han älskar högst av alla.
Kommer han någonsin att komma över henne och träffa någon som han kan älska lika innerligt. Är det så att det finns en person som är menad för dig att vara tillsammans med? Eller är det så att det finns flera och att det inte alls bara är en person du kan bli verkligt lycklig med?

Jag vet inte riktigt vad jag tror om den saken. På ett sätt är det väldigt romantiskt att tänka att det finns en speciell person för just mig, men jag vet inte som sagt, det känns lite svårt. Å gud jag tror jag är kär i själva kärleken haha.
Jag hoppas att jag aldrig kommer bli rädd för att vara kär. Men visst kan det vara läskigt, att våga dela med sig av det allra mest personliga till någon annan. Jag tror vi blir mer kära nu när det är jul, för visst är det ändå den månaden som är den som är mest fylld av kärlek och romantik.
Puss!
Kommentarer
Trackback