2009, första inlägget

Nej jag har verkligen inte skrivit på väldigt länge nu. Men jag har haft det väldigt fullt upp här hemma i vinterlandet. Sen har jag tillslut lyckats läsa ut Alkemisten, som har tagit väldigt lång tid att läsa eftersom jag inte haft just tid. Det har oftast blivit att jag läst lite sådär två tre på natten innan jag somnat. Men nu precis läste jag den sista sidan och det var en härlig känsla. Ja, den var verkligen sådär bra som alla har sagt att den var. En berättelse som liksom ettsar sig fast i själen och får en att tänka till. (djupt, oja!)

Mycket handlade berättelsen om att  du alltid har valmöjligheter till att styra din framtid. Du kan antingen välja att gå den enkla och säkra vägen eller att ta en mer osäker väg och då  ha möjlighet att uppnå det du högst drömmer om och vill, det rätta helt enkelt.

Jag kan ofta tycka att vi, ja vi människor, väljer den enkla och trygga vägen framför den "rätta" (om jag kan kalla den för det) för att vi är rädda för att misslyckas. (Varför är vi så rädda att misslyckas?) Men genom att ta den lättare och säkrare vägen kan vi förlora så mycket som vi skulle ha kunnat uppnå om vi bara hade vågat att lita på vad vi känner och strävat efter de drömmarna.

Som jag själv tänker vill jag inte vara en sån som klamrar mig fast vid det trygga och det som är "helt okej" men inget mej. För mej är inte "okej" tillräckligt. Jag vill pröva på sådant jag drömmer om, då får det hellre bli fel en del gånger, för om det är något jag fasar över är det att behöva tänka tillbaka och undra "hur hade det blivit om jag bara hade vågat?"  Och som jag sa visst kan det bli fel, men fel gör vi alla och man måste få misslyckas ibland också. Att våga är liksom att gå halva vägen, minst!

Och som Paulo Coelho skriver:
"När du verkligen vill någonting verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld."

Nä jag ska fortsätta att försöka följa mitt hjärta och låta mig styras och gå efter det som verkligen känns bäst, även om det ibland kan vara svårt att göra val och att man ibland önskar att man slapp det.  Men ett liv utan valmöjligheter.. nä det är inget liv för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0